Knarkare

På sista tiden har många frågat mig varför jag trivs i Bangladesh. Varje gång är det lika svårt att sätta fingret på varför jag gör det.

Så jag har funderat.

Naturen utanför Dhaka är förvisso vacker -men det är den på många platser jag har besökt.

Människorna är förvisso gästvänliga -men det är många av de jag har mött.

Nej, den lyckligaste stunden är -när jag färdas i en rickshaw på Dhakas gator. Varken hettan, avgaserna eller de limsniffande barnen kan ta bort känslan av min egen självständighet och att jag är här för att jag vill vara det.

Styrkan och makten att vara på väg mot ett mål jag själv valt.

Jag är en frihetsknarkare.