Insikt

Att åka runt bland byarna på landsbygden och få träffa människorna som bor och verkar där förstärker insikten om att jag vill arbeta med bistånd och varför jag är här.

Landskapet är platt men så vackert. Grönt trots att det väntas regn. Risfält och mangoträd. Små köksträdgårdar där kvinnor kan odla, om än i liten skala, för att sälja på den lokala marknaden och på så sätt skapa sig en viss självständighet och ökad självkänsla som en inkomst ger.

Och människor är nyfikna och välkomnande. Ett ord på bangla lockar ofta leenden och tillrop. Vilket förstärker mina incitament att faktiskt lära mig så mycket av språket som jag bara kan!

Folk samlas gärna i klungor för att se vad vi bedeschis (utlänningar) hittar på. Här besöker Ann byns läkare.

Vissa saker är dock svåra att vänja sig vid. Att folk äter med händerna (observera enbart höger hand eftersom man använder den vänstra vid toalettbesök), inklusive jag (inte toalettgrejen) när man bjuds på mat hemma hos någon är väl okej. Även om det blir väldans kletigt att äta nationalrätten daal (currysmaksatt linsgryta, ibland mer som soppa). Men rapandet, harklandet och spottande i det offentliga rummet, även runt matbordet, känns jobbigt för en pryd svenska -för att inte tala om chocken över att höra en vuxen man i ledande ställning fisa, inte bara en gång, utan två gånger, under ett samtal.

Efter en arbetsvecka i fält -vilket har inneburit att sova i enkla träsängar eventuellt med myror i och utan AC/ fläkt, ris & daal till frukost, lunch och middag och långdragna kulturshower till vår ära där vårt deltagande förutsatts ("Små grodorna" blev succé) -var återkomsten till Dhaka och pasta/ SPA & träning helt gudomligt.

Candle lights

Blockljus, ficklampa och helst en uppladdningsbar fyrlampa är närmast ett måste i varje hem. Flera gånger varje dag inträffar ett strömavbrott. Det kan väl inte vara så farligt tänker ni. Nej förvisso inte -men med 40 grader utanför dörren när AC:n slutar fungera -då är det lätt att koncentrationen på jobbet brister och mjölken surnar. Men kanske skulle man försöka njuta av den stillheten och mörker som strömavbrotten på kvällen ändå bjuder på.

Denna vecka ska Bangladesh för första gången i historien göra en tidsomställning till "sommartid". Anledningen? Att man förväntas spara ofantliga mänger elektricitet om det är ljust en timme till på kvällen.

Bangladesh har även implementerat andra anmärkningsvärda lösningar för en bättre miljö. Platspåsar är mer eller mindre förbjudna och istället används vackra bagar gjorda av återvunnet papper eller jute. I Dhaka är endast fordon drivna av naturgas tillåtna för att minska de höga nivåerna av luftförorening i staden.
_________________________________________________________

Idag firar jag två veckor i Bangladesh (som för övrigt betyder "Country of Bengal"). Kanske borde intrycken vara fler, men sorgligt nog blir man avtrubbad vid resor även i fattiga länder. Detta trots att man ser stympade, missbildade -eller helt enkelt mindre bemedlade människor, vuxna och barn, varje dag som lever sina liv bland avgaserna i bilköerna i staden med 12 miljoner invånare, i ett dike eller vid en bensinpump. Men de flesta av dessa människor som man möter genom bilrutan eller på gatan har fantastiska ögon och fantastiska leenden. Hur kan dom, som inte har något, ge mig ett varmare leende än någon som har allt?
_________________________________________________________

Efter två veckor talar jag fortfarande endast ett fåtal ord av bangla. Men jag kan dirigera en rickshaw: rakt fram, höger, vänster -stopp! Och sedan tacka artigt. That's about it. Men den ska förbättras! Jag ska börja ta bangla-lektioner. Och människor här hjälper gärna till! Med 230 miljoner utövare i regionen är det lätt att hitta människor att prata med!

Andra lektioner jag har börjat ta är tennis. Nu är siktet inställd på att bli bra. Minst. Med två års häng på Nordic club framför mig tycker jag det är en realistisk målsättning. Utmana mig gärna när jag kommer hem;)

Angels...

...Charlie's Angels

På fredagskvällen gästade Charlies änglar en avskedsfest med Hollywoodtema. Alla var där. Änglarna hade flera uppdrag under kvällen. Bland annat iscensattes 4 klädbyten.

________________________________________________________

Lost in a tea plantation

Srimongol, Sylhet division

Dagens U-landsproblem...

...det är för varmt vid poolen och man får ojämn solbränna (med betoning på BRÄNNA).

Idag har jag signat medlemskap hos Nordiska klubben som alltså är ett sällskap som erbjuder Friskis & Svettis, gympass med Mr Bangladesh, restaurang & bar, pool & pool table, minibibliotek mm.

Kvällen har tillbringats just på "klubben" och ett releaseparty för en nysläppt skiva samt med anledning av diverse farewell-partyn med snittar och mingel bland diplomater, biståndsarbetare och företagsfolk från H & M, Lindex och Kappahl.

Och för er som tror att jag glider runt här kan jag bara informera att den bangladeshiska arbetsveckan är Söndag till Torsdag. Dessutom lovar jag att bloggen kommer att innehålla lite mer politiska och samhälliga funderingar när jag är redo för detta!

The friendship

Idag har jag gjort min första dag på kontoret. Något trött då någon ringde mig mitt i natten på mobilen varav jag utan klocka och tidsuppfattning hade svårt att sova. Arbetarna utanför mitt fönster bankade och slog iaf till klockan 00.00 (då jag hade smsat en kollega om tiden) - vilket kanske tecknar om arbetsförhållandena i landet?

Everyday-Dhaka har idag bjudit på människor som sover på refugerna oberörda av trafikkaoset som utspelar sig runt omkring dom. På kontoret inför ett möte ringde den första personen 5 minuter innan utsatt tid och meddelade förhinder och när vi ringer upp den andra personen för att meddela att mötet måste ställas in har han ändå glömt bort det.

Kvällen har tillbringats med middag hemma hos min företrädare, Gabrielle. God mat och mysigt sällskap. Nedan kan ni se vilken fin present Gabrielle fick av mina kollegor (hennes ex-kollegor). The Friendship (most kitschig ever) skall bli en vandringsgåva som cirkulerar i Dhaka. Så den lär vi se mer av!

Forsta dagen i Dhaka

Jag skulle inte kalla Dhaka en speciellt vacker stad. Lite kaotiskt blir det nar bilar, tuktuks och rickshawer ska trangas pa gatorna till synes utan filsystem, undvika alla stora hal i vagarna, gora u-svangar och parkera lite var som helst. Halvfardiga/ rivna hus blandas med statligare uppforda kakar och fallfardiga skjul. Elledningar hanger kors och tvars i stora knutar. Overallt finns stora reklamskyltar for allt mojligt. Kvinnorna bar vackra Salwar Kamez i alla de farger och tygaffarerna tillsammans med skraddarna ligger tatt. Inte ett Mc D sa langt ogat kan na.

__________________________________________________

For att ga tillbaka lite till formiddagen sa unnade jag mig en timmes fot- & axelmassage pa Bangkoks flygplats. Det var fantastiskt skont och tillsammans med min trotthet somnade jag till nagra ganger men vacktes snabbt av mina egna snarkningar.

Vid Gate C6 dar Dhaka-flighten utannonserades fanns ca 150 ombordstigande passagerare. Av dessa var den stora majoriteten bangladeshiska man. Ca 10 st var kvinnor daribland jag, som dessutom var ensam vit kvinna. Intressant iakttagelse.

Dagens tempo har varit hogt. Vi startade med en lunch pa Nordiska klubben, som ska bli mitt hang out med bland annat swimmingpool, tennisbana och tradlost internet. Darefter gjorde vi en kort men effektiv shoppingrunda for att forse mig med en ny garderob. Se vad jag hittade!

En sak glomde jag dock packa ner; ficklampan! Sara, din pannlampa hade varit perfekt for stromavbrottet som intraffade medans jag stod i duschen och jag fick sedan anstranga mig for att minnas hur och var jag hade packat mina klader som jag trevande fick satta pa mig. Every day-life in Bangladesh.

Suvarnabhumi Airport, Bangkok

Just nu borde jag sova. Jag borde sova djupt och dromma galet, det forstnamnda hander inte lika ofta som det sistnamnda. Istallet sitter jag pa Bangkoks flygplats, ganska missnojd med Thai Airways frukost som for min del bestod i smoriga croissants och en cherry-yoghurt, och funderar pa att leta upp na't horn dar jag kan slagga 2h innan nasta incheckning oppnar for att lindra den varsta somnnoden.

I ovrigt gick flygresan mycket bra. Jag var glad over att min flygradsla som kommer och gar inte gjorde sig pamind och att alla halvthai/ svenska barn var ganska snalla. Sjalv satt jag bredvid ett jattegulligt bogpar fran Umea -som till min besvikelse inte var bogar utan broder (ar osaker pa hur den har texten kommer lasas med tanke pa avsaknaden av AAO -ja ni ser ju).

Klockan 12.00 lokal tid kommer jag att landa pa Zia International i Dhaka, Bangladesh -for ja, vad ar oddsen att tva plan skulle forsvinna pa samma vecka;)

Arlanda Airport Terminal 5

Jag försöker att inte slänga i mig den BBQade 175 grams hamburgaren utan ost som jag betalat dyra pengar för. Och detta för att de har börjat ropa ut min flight i högtalarna utan någon som helst anledning. I Sverige kan väl knappast avgångarna flyttas fram??

Tillsammans med nästan uteslutande medelålders eller äldre svenska män och deras thailändska kvinnor i incheckningskön vägde jag som vanligt in 6 kilos övervikt. Och som vanligt får man lita på att påhälsande gäster tar med sig av min packning hem;)

Got to run!