I am back!

Veckan har varit minst sagt intensiv där möten med "gamla" vänner & middagar har avlöst varandra tillsammans med vardagslyx som massage, bio och champagne! Men, självklart har den inneburit jobb också vilket genast genererade i stressont i axlarna och därav massagen. Under min första arbetsdag lyckades jag iaf boka in 7 olika möten för nästa vecka, inte så illa.

Returning to Dhaka

I am back.

I skrivande stund sitter jag bakåtlutad på Doha Airport som till synes verkar ligga mitt i en öken, men jag vet inte om min iakttagelse är korrekt.

Under min resa hit, som startade i Karlstad för sisådär 15 timmar sedan, har främst två saker tagit min energi i anspråk. Det första läste jag i tidningen Kupé. Där redogjordes för länder som hade förbud mot platspåsar –och där Bangladesh nämndes –som en av staterna i Indien (!) Varför jag blir upprörd är för att det inte är första gången jag läser detta i en tidning. Jag begär inte att ALLA ska veta att Bangladesh är ett självständigt land sedan 1971 och inte har varit en del av Indien sedan britterna lämnade landet 1947, samma år som Pakistan bildades där Bangladesh blev en del –men skribenter/ författare/ journalister som skriver för en läskrets om tiotusentals måste väl lära sig att kolla sina fakta! Så om någon hittar en mailadress ska jag gladeligen skriva mitt första klagobrev till pressen.

Den andra grejen, som jag visserligen hade blivit förvarnad för, var Qatar Airlines’ till punkt och pricka efterföljande av regelverk och minst sagt omsorgsfulla invägning av bagage. För första gången fick jag snällt lägga upp mitt handbagage på bandet för viktkontroll. Övervikt. Visserligen bara 3kg vilket var en positiv överraskning. Men så kom den negativa, priset för övervikt uppgick till 320 SEK/kg så lyckan var kort. Men tack vare förvarningar hade jag precis innan jag lämnade hemmet i Karlstad lagt ur ett par jeans, en tröja och en bok vilket gjorde att mitt övriga bagage lämnade 1,8 kg till godo. Lucky me. Dock fick jag packa om. Rätt ska vara rätt. Men jag har aldrig sett en kö som har ombildats så många gånger med samma köande människor där en överhängande majoritet fick slänga en och annan bok till semestern för att undvika straffavgiften.

Nu sitter jag alltså i Doha och jag skulle kunna ge ungefär vad som helst för att få krypa ihop i fosterställning på golvet för att få sova! Men sömnen lär få vänta. Väl framme i Dhaka om 8 h väntar middag med min nya sambo, min gamla sambo och hennes nuvarande sambo.

Bride Wanted

...följande annons finns att läsa i dagens The Daily Star [Bangladesh]:

"Bride Wanted
Electrical Engineer (MS) 30, 5'-8', working in American Co. wanted an educated, fair and tall bride who belongs to a respected family."



...i samma tidning sökes en Project Development Coordinator:

"Women are especially encouraged to apply, Smokers need not apply"

Knarkare

På sista tiden har många frågat mig varför jag trivs i Bangladesh. Varje gång är det lika svårt att sätta fingret på varför jag gör det.

Så jag har funderat.

Naturen utanför Dhaka är förvisso vacker -men det är den på många platser jag har besökt.

Människorna är förvisso gästvänliga -men det är många av de jag har mött.

Nej, den lyckligaste stunden är -när jag färdas i en rickshaw på Dhakas gator. Varken hettan, avgaserna eller de limsniffande barnen kan ta bort känslan av min egen självständighet och att jag är här för att jag vill vara det.

Styrkan och makten att vara på väg mot ett mål jag själv valt.

Jag är en frihetsknarkare.

Insikt

Att åka runt bland byarna på landsbygden och få träffa människorna som bor och verkar där förstärker insikten om att jag vill arbeta med bistånd och varför jag är här.

Landskapet är platt men så vackert. Grönt trots att det väntas regn. Risfält och mangoträd. Små köksträdgårdar där kvinnor kan odla, om än i liten skala, för att sälja på den lokala marknaden och på så sätt skapa sig en viss självständighet och ökad självkänsla som en inkomst ger.

Och människor är nyfikna och välkomnande. Ett ord på bangla lockar ofta leenden och tillrop. Vilket förstärker mina incitament att faktiskt lära mig så mycket av språket som jag bara kan!

Folk samlas gärna i klungor för att se vad vi bedeschis (utlänningar) hittar på. Här besöker Ann byns läkare.

Vissa saker är dock svåra att vänja sig vid. Att folk äter med händerna (observera enbart höger hand eftersom man använder den vänstra vid toalettbesök), inklusive jag (inte toalettgrejen) när man bjuds på mat hemma hos någon är väl okej. Även om det blir väldans kletigt att äta nationalrätten daal (currysmaksatt linsgryta, ibland mer som soppa). Men rapandet, harklandet och spottande i det offentliga rummet, även runt matbordet, känns jobbigt för en pryd svenska -för att inte tala om chocken över att höra en vuxen man i ledande ställning fisa, inte bara en gång, utan två gånger, under ett samtal.

Efter en arbetsvecka i fält -vilket har inneburit att sova i enkla träsängar eventuellt med myror i och utan AC/ fläkt, ris & daal till frukost, lunch och middag och långdragna kulturshower till vår ära där vårt deltagande förutsatts ("Små grodorna" blev succé) -var återkomsten till Dhaka och pasta/ SPA & träning helt gudomligt.

Candle lights

Blockljus, ficklampa och helst en uppladdningsbar fyrlampa är närmast ett måste i varje hem. Flera gånger varje dag inträffar ett strömavbrott. Det kan väl inte vara så farligt tänker ni. Nej förvisso inte -men med 40 grader utanför dörren när AC:n slutar fungera -då är det lätt att koncentrationen på jobbet brister och mjölken surnar. Men kanske skulle man försöka njuta av den stillheten och mörker som strömavbrotten på kvällen ändå bjuder på.

Denna vecka ska Bangladesh för första gången i historien göra en tidsomställning till "sommartid". Anledningen? Att man förväntas spara ofantliga mänger elektricitet om det är ljust en timme till på kvällen.

Bangladesh har även implementerat andra anmärkningsvärda lösningar för en bättre miljö. Platspåsar är mer eller mindre förbjudna och istället används vackra bagar gjorda av återvunnet papper eller jute. I Dhaka är endast fordon drivna av naturgas tillåtna för att minska de höga nivåerna av luftförorening i staden.
_________________________________________________________

Idag firar jag två veckor i Bangladesh (som för övrigt betyder "Country of Bengal"). Kanske borde intrycken vara fler, men sorgligt nog blir man avtrubbad vid resor även i fattiga länder. Detta trots att man ser stympade, missbildade -eller helt enkelt mindre bemedlade människor, vuxna och barn, varje dag som lever sina liv bland avgaserna i bilköerna i staden med 12 miljoner invånare, i ett dike eller vid en bensinpump. Men de flesta av dessa människor som man möter genom bilrutan eller på gatan har fantastiska ögon och fantastiska leenden. Hur kan dom, som inte har något, ge mig ett varmare leende än någon som har allt?
_________________________________________________________

Efter två veckor talar jag fortfarande endast ett fåtal ord av bangla. Men jag kan dirigera en rickshaw: rakt fram, höger, vänster -stopp! Och sedan tacka artigt. That's about it. Men den ska förbättras! Jag ska börja ta bangla-lektioner. Och människor här hjälper gärna till! Med 230 miljoner utövare i regionen är det lätt att hitta människor att prata med!

Andra lektioner jag har börjat ta är tennis. Nu är siktet inställd på att bli bra. Minst. Med två års häng på Nordic club framför mig tycker jag det är en realistisk målsättning. Utmana mig gärna när jag kommer hem;)

Angels...

...Charlie's Angels

På fredagskvällen gästade Charlies änglar en avskedsfest med Hollywoodtema. Alla var där. Änglarna hade flera uppdrag under kvällen. Bland annat iscensattes 4 klädbyten.

________________________________________________________

Lost in a tea plantation

Srimongol, Sylhet division

Dagens U-landsproblem...

...det är för varmt vid poolen och man får ojämn solbränna (med betoning på BRÄNNA).

Idag har jag signat medlemskap hos Nordiska klubben som alltså är ett sällskap som erbjuder Friskis & Svettis, gympass med Mr Bangladesh, restaurang & bar, pool & pool table, minibibliotek mm.

Kvällen har tillbringats just på "klubben" och ett releaseparty för en nysläppt skiva samt med anledning av diverse farewell-partyn med snittar och mingel bland diplomater, biståndsarbetare och företagsfolk från H & M, Lindex och Kappahl.

Och för er som tror att jag glider runt här kan jag bara informera att den bangladeshiska arbetsveckan är Söndag till Torsdag. Dessutom lovar jag att bloggen kommer att innehålla lite mer politiska och samhälliga funderingar när jag är redo för detta!

The friendship

Idag har jag gjort min första dag på kontoret. Något trött då någon ringde mig mitt i natten på mobilen varav jag utan klocka och tidsuppfattning hade svårt att sova. Arbetarna utanför mitt fönster bankade och slog iaf till klockan 00.00 (då jag hade smsat en kollega om tiden) - vilket kanske tecknar om arbetsförhållandena i landet?

Everyday-Dhaka har idag bjudit på människor som sover på refugerna oberörda av trafikkaoset som utspelar sig runt omkring dom. På kontoret inför ett möte ringde den första personen 5 minuter innan utsatt tid och meddelade förhinder och när vi ringer upp den andra personen för att meddela att mötet måste ställas in har han ändå glömt bort det.

Kvällen har tillbringats med middag hemma hos min företrädare, Gabrielle. God mat och mysigt sällskap. Nedan kan ni se vilken fin present Gabrielle fick av mina kollegor (hennes ex-kollegor). The Friendship (most kitschig ever) skall bli en vandringsgåva som cirkulerar i Dhaka. Så den lär vi se mer av!

Forsta dagen i Dhaka

Jag skulle inte kalla Dhaka en speciellt vacker stad. Lite kaotiskt blir det nar bilar, tuktuks och rickshawer ska trangas pa gatorna till synes utan filsystem, undvika alla stora hal i vagarna, gora u-svangar och parkera lite var som helst. Halvfardiga/ rivna hus blandas med statligare uppforda kakar och fallfardiga skjul. Elledningar hanger kors och tvars i stora knutar. Overallt finns stora reklamskyltar for allt mojligt. Kvinnorna bar vackra Salwar Kamez i alla de farger och tygaffarerna tillsammans med skraddarna ligger tatt. Inte ett Mc D sa langt ogat kan na.

__________________________________________________

For att ga tillbaka lite till formiddagen sa unnade jag mig en timmes fot- & axelmassage pa Bangkoks flygplats. Det var fantastiskt skont och tillsammans med min trotthet somnade jag till nagra ganger men vacktes snabbt av mina egna snarkningar.

Vid Gate C6 dar Dhaka-flighten utannonserades fanns ca 150 ombordstigande passagerare. Av dessa var den stora majoriteten bangladeshiska man. Ca 10 st var kvinnor daribland jag, som dessutom var ensam vit kvinna. Intressant iakttagelse.

Dagens tempo har varit hogt. Vi startade med en lunch pa Nordiska klubben, som ska bli mitt hang out med bland annat swimmingpool, tennisbana och tradlost internet. Darefter gjorde vi en kort men effektiv shoppingrunda for att forse mig med en ny garderob. Se vad jag hittade!

En sak glomde jag dock packa ner; ficklampan! Sara, din pannlampa hade varit perfekt for stromavbrottet som intraffade medans jag stod i duschen och jag fick sedan anstranga mig for att minnas hur och var jag hade packat mina klader som jag trevande fick satta pa mig. Every day-life in Bangladesh.

Suvarnabhumi Airport, Bangkok

Just nu borde jag sova. Jag borde sova djupt och dromma galet, det forstnamnda hander inte lika ofta som det sistnamnda. Istallet sitter jag pa Bangkoks flygplats, ganska missnojd med Thai Airways frukost som for min del bestod i smoriga croissants och en cherry-yoghurt, och funderar pa att leta upp na't horn dar jag kan slagga 2h innan nasta incheckning oppnar for att lindra den varsta somnnoden.

I ovrigt gick flygresan mycket bra. Jag var glad over att min flygradsla som kommer och gar inte gjorde sig pamind och att alla halvthai/ svenska barn var ganska snalla. Sjalv satt jag bredvid ett jattegulligt bogpar fran Umea -som till min besvikelse inte var bogar utan broder (ar osaker pa hur den har texten kommer lasas med tanke pa avsaknaden av AAO -ja ni ser ju).

Klockan 12.00 lokal tid kommer jag att landa pa Zia International i Dhaka, Bangladesh -for ja, vad ar oddsen att tva plan skulle forsvinna pa samma vecka;)

Arlanda Airport Terminal 5

Jag försöker att inte slänga i mig den BBQade 175 grams hamburgaren utan ost som jag betalat dyra pengar för. Och detta för att de har börjat ropa ut min flight i högtalarna utan någon som helst anledning. I Sverige kan väl knappast avgångarna flyttas fram??

Tillsammans med nästan uteslutande medelålders eller äldre svenska män och deras thailändska kvinnor i incheckningskön vägde jag som vanligt in 6 kilos övervikt. Och som vanligt får man lita på att påhälsande gäster tar med sig av min packning hem;)

Got to run!

Cyklon når Bangladesh

...från DN.se:

"DHAKA: Hundratusentals människor har evakuerats till skyddsläger längs Bangladeshs kust.

Evakueringen beror på en cyklon som drabbat landet och som har lett till att cirka 400.000 människor har evakuerats från sina hem. Cyklonen Aila nådde landet mellan Bangladeshs Khulna-region och Indiens västra delar på måndagen. De starka vindarna har orsakat höga vågor längs kusterna.
- Den har nått Bangladeshs kust med en maximal vindhastighet av 25 meter i sekunden. Vi har fått rapporter om att den har orsakat höga vågor som förstört många kustbyar, uppger en talesman i Bangladesh.
Skyddsläger har upprättats vid Bangladeshs sydvästra kust."

TT-AFP

...and there is no turning back...

Nu har jag lämnat Linköping bakom mig.

Jag ska försöka undvika att bli gråtmild och sentimental, jag har lämnat Linköping förut, även om det är för gott den här gången. Dessutom har jag vandrat längs Memory lane många gånger redan den senaste månaden. Jag förhåller mig därför neutral och nöjer mig med att konstatera att det var dags. Mitt liv återfinns nu i ca 40 kartonger och 5 sopsäckar.

Tack alla fina vänner som har ställt upp och hjälpt mig under veckan, ni vet vilka ni är!

Resan är bokad!

På månadens 15 första dagar har jag varit på resande fot i 29 timmar -och då har jag inte ens räknat med tiden det har tagit mig att ta mig till tåget!
____________________________________________________

Veckan som gått har tillbringats i Lund och på fem dagar har jag försökt förstå vad det är jag egentligen ska göra i Bangladesh och dessutom lära mig det -och min arbetsbeskrivning blir bara större och större för var dag och ju fler personer jag träffar som har sina egna förväntningar på mig! (Jag hoppas innerligt att man inte tillämpar bangladeshisk 6 dgrs arbetsvecka..:/) När den är spikad ska jag lägga upp den här så ni kan läsa själva. Här nedan kan ni se den k-märkta villan där Svalorna Indien/ Bangladesh huserar i Lund.

Men veckan har inte enbart inneburit jobb! Jag har bott hos Johanna, en fd KRP homie, i Malmö, vilket har varit mycket trevligt! En kväll blev det italienskt ute med krämig pasta och vin innan vi skyndade hem för Eurovision. Nu, Sara och Emelie, kan jag lite mer förstå er reaktion på mina vrål under SM-finalspelet -Johanna gav nämligen till ett mansvrål under självaste musiktävlingen vilket gjorde mig alldeles paff:D

En annan kväll hade jag långmiddag med Emelie, en homie från MIG, som var nere i Malmö för skattebetalarnas pengar och då inte enbart för att äta middag med mig, men för att fördjupa sig i de underbara förvaltningslagarna.
_____________________________________________________

I helgen ska PACKAS! Det kommer bli svårt med tanke på att sommaren verkar ha nått Linköping! Men om effektiviteten faller på kanske det hinns med både ett besök på Åbacka café och en uteservering ändå!
_____________________________________________________

Och, resan är bokad! Den 2 juni tar jag plats på Thai Airways plan mot Dhaka, via Bangkok!

Moraliska Amerika

Det är svårt att inte bli förbannad och upprörd, men också frustrerad och faktiskt helt oförstående inför USA:s totala ointelligens när det kommer till "Don't ask -don't tell"-policyn som rättfärdigar avsked inom det militära på grund av sexuell läggning!

Enligt USA:s militära ledning är skälet bakom policyn att homosexuella militärer skulle tära på övrig personals moral, särskilt stridsmoralen när trupperna sänds ut i krigsområden.

Jag förstår faktiskt inte. Verkligen inte. Jag försöker förstå hur högt uppsatta utbildade människor i världens centrum och i den största demokratin av dom alla, om man får tro deras egna uppblåsta egon, på allvar kan tro och tycka att homosexualitet är en faktor som påverkar stridsmoralen. Hur kan de vara sämre som yrkespersoner än heterosexuella? Men om skälet uppges vara "bristande moral hos trupperna" -då ligger problemet hos trupperna och inte hos de enskilda homosexuella? Det går ju att likställa med våldtäktsfall där kvinnan utpekas som medskyldig för att mannen inte kunnat hindra sin lusta pga av kvinnans klädsel. Problemet kan ju aldrig ligga hos kvinnan i det fallet!

Bara under förra året avskedades 726 militärer av den enkla anledningen att de var homosexuella. Totalt har minst 12.500 fått gå av samma anledning sedan 1993 då principen infördes. Det känns för mig helt ofattbart!

Men vi lyfter på hatten för Obama som har LOVAT att förändra regelverket, även om det kommer att ta tid!

http://www.dn.se/nyheter/varlden/obama-pressas-om-homosexuella-soldater-1.862248

Vägen mot Bangladesh...

...började idag. Min första dag på nya jobbet.

Eller egentligen redan igår. Med en sju timmars lång tåg- och bussresa norrut till SIDA Civil Society Center (www.sida.se/scsc) i Härnösand. Jovisst!

Som eminent ressällskap hade jag Jesper, en gammal kompis från tiden jag bodde i Granada, Spanien. Han jobbar numera på Kristna Fredsrörelsen (http://www.kfr.se/) och ska även han öka sina kunskaper om LFA-metoden -Logical Framework Approach -som är ett vanligt förekommande mål- och styrinstrument i projektarbeten. Vi har inte setts sedan hans son Lucas föddes för ca 4,5 år sedan så timmarna på tåget flög förbi!

Det här är mitt första besök i Härnösand -med undantag för de gånger jag passerade nattetid med Y-buss från Umeå. Mina första intryck var en vacker kyrka -och en massa raggare! Jag har inte sett så många raggare sedan Årjängsmârten -96!

Kursgården är fin och jag är inkvarterad i ett stort rum med, förutom säng, både skrivbord, soffa och uteplats. Allrummet är rymligt med två TV-rum och ett musikrum, ljudisolerat. I am very happy!

Kursen i sig är intressant och kommer vara mycket användbar. Med på kursen är en rad biståndsmänniskor från olika organisationer med varierande och spännande erfarenheter och upplevelser i bagaget.

____________________________________________________

Men, trött är jag! Jag har sovit så ofantligt dåligt! Och det trots den sköna, halvhårda, sängen. Jag har haft mardrömmar hela natten. För er som känner mig vet att jag mina drömmar är lite smått surealistiska (understatement) -och min drömbok har jag ännu inte hunnit plöja. Inatt drömde jag återigen om karaktärerna i Days of our lives -världens längsta såpa -i Sverige känd som Våra bästa år. I natt var det den sluga Kate som försökte knivmörda mig.

Devious Kate

Lånade skor

Det hade hunnit bli fredagskväll när jag mottog ett sms från min tränare om att krisen var ett faktum! Han behövde mig för ett cup-inhopp nästa morgon! Visst sa jag, kanske i ett svagt ögonblick efter några after work-öl och kanske för att utmaningen jag gav honom kanske inte skulle antas -för mitt deltagande behövde jag en sport-bh, ett par dojjor i stlk 37,5 och en kort leftklubba utan hook. Precis vad en tränare vill höra kl21 en fredagskväll med samling kl09 påföljande morgon. Mindre än en timme senare fick jag beskedet: mission accomplished! Då kunde jag inte annat än att infinna mig för match nästa morgon:

-Sport-bh:n tillhörde någon med betydligt mindre bröst än mig

-Skorna var snarare stlk 39

-Klubban visserligen ohookad och åt rätt håll, men 15 cm för lång och tung som bly

Och med det vill jag säga att jag borde ha något att skylla på om det gick dåligt. Men sanningen är att det var min egen fysik som satte stopp för stordåd i Kärrahallen. Efter 7 minuters spel var jag redo att kasta in handduken! Jag hade andnöd, det isade i huvudet och det så när svartnade framför ögonen. Varför vill någon vara otränad?? Men å andra sidan vill jag aldrig mer träna nu!

Födelsedag nr 29

Så har man just firat sin födelse för 29e gången. De senaste tio åren har den firats på diverse platser i världen. När jag fyllde 20 år förärades jag med en Heineken-frisbee som vi senare under kvällen roade oss med på de trånga bargatorna i Granada -ända tills min reaktionsförmåga blivit såpass dålig att det snurrande tefatet träffade rakt på näsroten och min näsa har för alltid en liten buckla. På min 21-årsdag fick jag bland annat en mörkröd nyckelring med ordet PORN STAR, förmodligen inköpt i Sydneys red light district där vi tidigare under månaden bott. Dagen till ära bar jag ett bäbisrosa tunt spetslinne med rosetter på festen. Året var 2005. Sa jag att det var djupt urringat? Tiderna förändras. Förra året somnade jag skönt på en filt i Trädgårdsföreningen -vem sa att ålder bara är en siffra? Hmpf, vi blir äldre, och tröttare!

Jag och Garrett på min 20-årsdag i Granada, Spanien.

_________________________________________________________

Årets födelsedag började med jordgubbar och ett berg med bara bra presenter, på sängen -dock ingen sång (vet inte vad det är okej att kräva av en tondöv..?). På jobbet överraskades jag av mina härliga kollegor med champagne, choklad och boken "Hemlös" -för er som läser det här är kanske poängen given -själv behövde jag en mamma att påpeka det hela -lever jag SÅ mycket in denial..??

Kvällen tillbringades med goda vänner på en spansk restaurang där jag förvånades över kanelen i sangrían -ska de' va' så? !La comida fue excelente y el grupo de mujeres -mis amigas, son marvillosas!

Jeanette & Emelie

Jag, Anna A & Malin

Emma & Kamilla

Jag & Anna A efter en varsin Mojito


Stort tack och kram till alla er som hörde av er!

_______________________________________________________

Nästsista dagen på sista veckan på jobbet. Då går man tidigt och dricker en San Miguel i solen och äter en pasta med kantareller, champinjoner, färsk tomat, parmesanost, vitlök, vitt vin & pressad citron.