...and there is no turning back...

Nu har jag lämnat Linköping bakom mig.

Jag ska försöka undvika att bli gråtmild och sentimental, jag har lämnat Linköping förut, även om det är för gott den här gången. Dessutom har jag vandrat längs Memory lane många gånger redan den senaste månaden. Jag förhåller mig därför neutral och nöjer mig med att konstatera att det var dags. Mitt liv återfinns nu i ca 40 kartonger och 5 sopsäckar.

Tack alla fina vänner som har ställt upp och hjälpt mig under veckan, ni vet vilka ni är!