Cyklon når Bangladesh

...från DN.se:

"DHAKA: Hundratusentals människor har evakuerats till skyddsläger längs Bangladeshs kust.

Evakueringen beror på en cyklon som drabbat landet och som har lett till att cirka 400.000 människor har evakuerats från sina hem. Cyklonen Aila nådde landet mellan Bangladeshs Khulna-region och Indiens västra delar på måndagen. De starka vindarna har orsakat höga vågor längs kusterna.
- Den har nått Bangladeshs kust med en maximal vindhastighet av 25 meter i sekunden. Vi har fått rapporter om att den har orsakat höga vågor som förstört många kustbyar, uppger en talesman i Bangladesh.
Skyddsläger har upprättats vid Bangladeshs sydvästra kust."

TT-AFP

...and there is no turning back...

Nu har jag lämnat Linköping bakom mig.

Jag ska försöka undvika att bli gråtmild och sentimental, jag har lämnat Linköping förut, även om det är för gott den här gången. Dessutom har jag vandrat längs Memory lane många gånger redan den senaste månaden. Jag förhåller mig därför neutral och nöjer mig med att konstatera att det var dags. Mitt liv återfinns nu i ca 40 kartonger och 5 sopsäckar.

Tack alla fina vänner som har ställt upp och hjälpt mig under veckan, ni vet vilka ni är!

Resan är bokad!

På månadens 15 första dagar har jag varit på resande fot i 29 timmar -och då har jag inte ens räknat med tiden det har tagit mig att ta mig till tåget!
____________________________________________________

Veckan som gått har tillbringats i Lund och på fem dagar har jag försökt förstå vad det är jag egentligen ska göra i Bangladesh och dessutom lära mig det -och min arbetsbeskrivning blir bara större och större för var dag och ju fler personer jag träffar som har sina egna förväntningar på mig! (Jag hoppas innerligt att man inte tillämpar bangladeshisk 6 dgrs arbetsvecka..:/) När den är spikad ska jag lägga upp den här så ni kan läsa själva. Här nedan kan ni se den k-märkta villan där Svalorna Indien/ Bangladesh huserar i Lund.

Men veckan har inte enbart inneburit jobb! Jag har bott hos Johanna, en fd KRP homie, i Malmö, vilket har varit mycket trevligt! En kväll blev det italienskt ute med krämig pasta och vin innan vi skyndade hem för Eurovision. Nu, Sara och Emelie, kan jag lite mer förstå er reaktion på mina vrål under SM-finalspelet -Johanna gav nämligen till ett mansvrål under självaste musiktävlingen vilket gjorde mig alldeles paff:D

En annan kväll hade jag långmiddag med Emelie, en homie från MIG, som var nere i Malmö för skattebetalarnas pengar och då inte enbart för att äta middag med mig, men för att fördjupa sig i de underbara förvaltningslagarna.
_____________________________________________________

I helgen ska PACKAS! Det kommer bli svårt med tanke på att sommaren verkar ha nått Linköping! Men om effektiviteten faller på kanske det hinns med både ett besök på Åbacka café och en uteservering ändå!
_____________________________________________________

Och, resan är bokad! Den 2 juni tar jag plats på Thai Airways plan mot Dhaka, via Bangkok!

Moraliska Amerika

Det är svårt att inte bli förbannad och upprörd, men också frustrerad och faktiskt helt oförstående inför USA:s totala ointelligens när det kommer till "Don't ask -don't tell"-policyn som rättfärdigar avsked inom det militära på grund av sexuell läggning!

Enligt USA:s militära ledning är skälet bakom policyn att homosexuella militärer skulle tära på övrig personals moral, särskilt stridsmoralen när trupperna sänds ut i krigsområden.

Jag förstår faktiskt inte. Verkligen inte. Jag försöker förstå hur högt uppsatta utbildade människor i världens centrum och i den största demokratin av dom alla, om man får tro deras egna uppblåsta egon, på allvar kan tro och tycka att homosexualitet är en faktor som påverkar stridsmoralen. Hur kan de vara sämre som yrkespersoner än heterosexuella? Men om skälet uppges vara "bristande moral hos trupperna" -då ligger problemet hos trupperna och inte hos de enskilda homosexuella? Det går ju att likställa med våldtäktsfall där kvinnan utpekas som medskyldig för att mannen inte kunnat hindra sin lusta pga av kvinnans klädsel. Problemet kan ju aldrig ligga hos kvinnan i det fallet!

Bara under förra året avskedades 726 militärer av den enkla anledningen att de var homosexuella. Totalt har minst 12.500 fått gå av samma anledning sedan 1993 då principen infördes. Det känns för mig helt ofattbart!

Men vi lyfter på hatten för Obama som har LOVAT att förändra regelverket, även om det kommer att ta tid!

http://www.dn.se/nyheter/varlden/obama-pressas-om-homosexuella-soldater-1.862248

Vägen mot Bangladesh...

...började idag. Min första dag på nya jobbet.

Eller egentligen redan igår. Med en sju timmars lång tåg- och bussresa norrut till SIDA Civil Society Center (www.sida.se/scsc) i Härnösand. Jovisst!

Som eminent ressällskap hade jag Jesper, en gammal kompis från tiden jag bodde i Granada, Spanien. Han jobbar numera på Kristna Fredsrörelsen (http://www.kfr.se/) och ska även han öka sina kunskaper om LFA-metoden -Logical Framework Approach -som är ett vanligt förekommande mål- och styrinstrument i projektarbeten. Vi har inte setts sedan hans son Lucas föddes för ca 4,5 år sedan så timmarna på tåget flög förbi!

Det här är mitt första besök i Härnösand -med undantag för de gånger jag passerade nattetid med Y-buss från Umeå. Mina första intryck var en vacker kyrka -och en massa raggare! Jag har inte sett så många raggare sedan Årjängsmârten -96!

Kursgården är fin och jag är inkvarterad i ett stort rum med, förutom säng, både skrivbord, soffa och uteplats. Allrummet är rymligt med två TV-rum och ett musikrum, ljudisolerat. I am very happy!

Kursen i sig är intressant och kommer vara mycket användbar. Med på kursen är en rad biståndsmänniskor från olika organisationer med varierande och spännande erfarenheter och upplevelser i bagaget.

____________________________________________________

Men, trött är jag! Jag har sovit så ofantligt dåligt! Och det trots den sköna, halvhårda, sängen. Jag har haft mardrömmar hela natten. För er som känner mig vet att jag mina drömmar är lite smått surealistiska (understatement) -och min drömbok har jag ännu inte hunnit plöja. Inatt drömde jag återigen om karaktärerna i Days of our lives -världens längsta såpa -i Sverige känd som Våra bästa år. I natt var det den sluga Kate som försökte knivmörda mig.

Devious Kate